Hur drar du dina slutsatser?

Man brukar säga att ”vi ser inte saker som de är, vi ser saker som vi är” och det är temat i dagens blogginlägg - hur vi drar våra egna slutsatser.

Bilden som illustrerat det här inlägget är ett exempel på hur AI tolkat min instruktion "En bild av två personer som funderar tillsammans"...

Hur drar människan slutsatser?

Alla drar slutsatser på samma sätt men vi kommer fram till olika slutsatser beroende av vad vi har med oss i bagaget. Det är viktigt att ha med sig i alla relationer och förändrings- och utvecklingsarbeten. 

Bilden nedan föreställer ”Slutledningsstegen” (”Ladder of Inference”) av Chris Argyris och handlar om det sätt vi människor ger mening åt saker i våra sinnen och hur det påverkar våra handlingar. Hur vi går från en subjektiv upplevelse till att dra en slutsats och fatta ett beslut. Titta på bilden så går vi igenom den nerifrån och upp, och jag ska ge dig min tolkning/version kring den.

 Steg 1 

I första steget observerar vi vår omvärld och det som händer i den. Vi upplever den. Vi tar in med alla våra sinnen: hur ser det ut, doftar det, låter det, smakar det, känns det mot huden, vilken energi har det…? Vi upplever världen, helt sonika, på vårt eget unika sätt. 

Tänk dig att du går in i ett rum och där står det en gran med pynt i grenarna och stjärna i toppen. Den upplever du genom alla dina sinnen.

Steg 2 

I steg två söker vi efter fakta att hänga upp vårt meningsskapande och vår uppfattning på. Vår hjärna gillar fakta… något som sticker ut… Allt omkring oss är data. Fakta blir det först när någon har sagt att något är relevant i ett visst sammanhang. (Ett enkelt exempel: Kim har storlek 39 i skor. Det är data. Om Kim ska beställa skor på nätet så är det vitala fakta att Kim behöver storlek 39 på sina skor.) Vi gräver i vår historia: ”Var/när/hur har jag upplevt detta tidigare?”. Så hänger vi upp det vi upplever på något vi tidigare upplevt och gör om data till fakta. 

Här kan man faktiskt köra fast i sin slutledning om man är med om något man inte har någon erfarenhet av sedan tidigare, då blir det stopp här. Då kan vi exempelvis uppleva det hela traumatiskt eller göra som barn så ofta gör: härma det någon annan gör tills vi tycker oss ha listat ut vad som pågår eller hittar krokar att haka fast vår slutledning i så att vi kommer vidare i processen. 

Åter till granen. Om du sett granar förr så är det kanske pyntet och stjärnan som sticker ut, för det skiljer denna gran från granar generellt. Vi väljer att fokusera på pynt/stjärna som fakta. Om du aldrig sett en gran förut så kör du fast nu, för du har ingen tidigare upplevelse att mäta det du nu upplever emot.

Steg 3 

Utifrån de fakta vi själva (vår hjärna) väljer ut att hänga upp vår upplevelse på söker vi i våra tidigare upplevelser efter sådant som skulle skapa mening i det vi upplever. De data/fakta vi väljer att notera blir meningsfulla utifrån vår tidigare erfarenhet: uppväxt, miljö, utbildning, kultur, generation etc. Vi söker i vår egen historia (och inget av det har egentligen med den aktuella situationen att göra). 

Granen igen. Att t.ex. hänga pynt i en gran är meningsfullt om det är en julgran.

Steg fyra 

Vår tolkning och vårt meningsskapande leder fram till en slutsats – som vi dragit på egen hand i vårt eget huvud och som ofta har relativt lite med det vi observerade att göra.

Att hänga pynt i en gran och sätta en stjärna i toppen på den är meningsfullt om det är en julgran, så jag bestämmer mig för (drar slutsatsen att) det är en julgran.

Steg 5 

Nu byter hjärnan system, kan man säga, till ”åsikt”, där våra värderingar, drivkrafter, vår motivation spelar in. Vad tycker vi om det vi upplever? Fult, snyggt, bra, dåligt, roligt, tråkigt… Vår åsikt grundar sig åter igen i det vi redan bär på. 

Vad tycker jag om julgranar? Jag kanske älskar jul och musiken, släkten, maten... Eller så avskyr jag jul och musiken, släkten, maten... Utifrån detta tycker jag något om julgranen jag har bestämt mig för att jag står och tittar på.

Steg 6 

Det har jag satt inom parentes i min bild av Slutledningsstegen. Det är inte alltid vi agerar på alla slutsatser vi drar, mycket går vi bara omkring och bär på. OM vi agerar så gör vi ofta det genom att prata med någon om det vi upplever. Vi synkar våra upplevelser gentemot andras.

Exemplet med granen: A säger ”De har en gran i foajén i mars, är inte det lite väl sent på året?” B svarar: ”Jo, det är det.” Så, nu är vi överens, det känns ju skönt…

Blev det du upplevde ”sant” nu? Det har vi en tendens att tycka bara för att vi har synkat vår tolkning och åsikt med någon annan. 

Det mesta vi går omkring och tycker är sant för oss är subjektiva upplevelser och de är inte nödvändigtvis desamma som andras. 

Behovet av dialog

Just för att vi alla drar slutsatser och fattar beslut på det här sättet och därmed kommer fram till olika resultat finns behov av dialog i organisationer och behov av rättsväsende på samhällsnivå, för att nå fram till gemensamma nämnare eller vad som egentligen hänt i en situation.

Vilken intention har en person bakom sitt handlande? Det vet vi inte, om vi inte frågar. Det gör vi inte så ofta, vi tolkar och gissar hellre. De flesta är ganska omedvetna om att det är det vi gör, vi tycker att vi vet. Så agerar vi på det vi tolkat och gissat som om det vore en sanning. Som i stegen ovan. 

Vi säger inte heller alltid det vi menar, eller säger något alls, till andra. Vi kan därför alla inbilla oss själva att en person har en viss intention bakom sitt beteende, vilket kan skapa konflikter, när det egentligen handlar om missuppfattningar. 

Vikten av att reflektera 

Att ställa sig utanför sig själv och reflektera kring detta kräver personlig mognad, och detsamma gäller kring att erkänna för sig själv och andra att man missuppfattat situationen. Det kan vara lättare att hålla fast vid sin missuppfattning... 

Man brukar tala om evidens, tolkning och effekt. Evidens är objektiva fakta: X ställde ett glas på bordet. Tolkning är min egen inre slutledningsstege, exempelvis: X ställer disk överallt. Effekt är mitt beteende utifrån min slutsats: Jag skäller på X eller klagar för någon annan på X eller irriterar mig på X eller… 

 Att reflektera kring hur man kommit fram till sin slutsats, sitt behov eller sin sanning i olika situationer och sammanhang är av godo. Att ibland backa sig neråt i sin egen slutledningsstege (vilket man t.ex. kan få bistånd i av en coach) för att kanske dra en ny slutsats som kan vara mer av godo för situationen, sammanhanget, relationen… eller gör att man kommer vidare i en fråga.

Tillsammans i grupper

I grupper kan det vara bra att dra slutledning tillsammans: 

Steg 1: Vad är det vi upplever just nu på jobbet / hos kunden / i omvärlden? 

Steg 2: Vad är viktiga data i det, vad är relevant för oss att fokusera på då? 

Steg 3: Vad är det som gör detta viktigt och relevant, vad gör det meningsfullt? 

Steg 4: Vad betyder det för vad vi ska göra nu då? 

Steg 5: Vad tycker vi nu om det vi beslutet?
Kanske tycker inte alla i gruppen att det blev bra men då får man ha dialog kring hur man hanterar det eller ta ett beslut i demokratisk anda eller chef tar beslut eller…) 

Steg 6: Så vad ska var och en av oss göra nu då? 

Om man gör på detta sätt tillsammans är chansen större att alla är med på banan än om var och en drar slutsatser för sig själv. 

 Vill du ha coaching individuellt, i duo eller i grupp för att reflektera kring dina/era slutsatser? Vill du ha en föreläsning eller workshop på temat ovan? Varmt välkommen att höra av dig! 

(Bilder: Stegen är komponerad av Margareta Carlsson utifrån Chris Agyris modell. Bilderna av "de svenska kyrktornen" och julgranen är AI-bilder.)